Månadens Indie – Footprint Records

MÅNADENS INDIE Footprint

 

I år firar Footprint Records 15 år. Per Sjösten, som 2003 startade bolaget tillsammans med vännen Bo Ejeby, presenterar skivbolaget och förklarar varför han – trots Göteborgspostens beskrivning av skivbolaget som ”smalare än smalt” – tvärtom tycker att katalogen egentligen är ”ganska bred”. Att skivbolagets hemsida har underrubriken Sustainable music (”hållbar musik”) är ingen slump…

– Bo Ejeby och jag är goda vänner sedan lång tid tillbaka, med rötter i Göteborgs kammarkör. Under åttio- och nittiotalet var vi båda inblandade i produktioner för Prophone och Caprice och vi gillade att jobba ihop. När Erland Boëthius blev sjuk i början av 2000-talet fick vi frågan om vi ville ta över hans Prophone, men vi hade inte de ekonomiska förutsättningarna att köpa ut hans katalog och bestämde oss för att släppa denna möjlighet.

– Men strax därefter fick vi veta att vår gode vän Stefan Forssén hade spelat in sin Bachsvit med Änglaspel på Sveriges Radio i Göteborg och att han gärna ville ge ut denna på skiva. Jag tror det var Bosse som då föreslog att vi skulle starta ett skivbolag och så blev det. Utifrån den digitala multitracken mixade jag produktionen och The Beauty of Bach blev startskottet för Footprint Records 2003.

De följande åren arbetade Per och Bo tillsammans med bolagets produktioner. Bo Ejeby stod för det redaktionella arbetet och Per för den tekniska produktionen. Arbetet gjordes parallellt med deras andra verksamheter: Bo har ett bokförlag med musiklitteratur och noter och Per har ett konsultbolag där han utöver musikproduktion även arbetar med undervisning i akustik och en del akustiskt konsultarbete.

– Men nu har Bosse uppnått pensionsålder och har valt att lägga sin tid mer på sitt bokförlag, så huvudansvaret för vår verksamhet ligger idag på mig, förklarar Per. Gissningsvis lägger jag 50 procent av min arbetstid under ett år på skivbolaget, som dessvärre inte står för 50 procent av mina inkomster…

Per Sjösten är i grunden ingenjör och teknisk doktor i akustik och signalbehandling.

– Med utgångspunkt i våra kunskaper inom akustiken började jag och min doktorandkollega Alf Berntson laborera med akustiska inspelningar, det vill säga inspelningar i olika konsertmiljöer. Alf fortsatte så småningom in i konsultvärlden och driver idag Artifon som är ett konsultföretag inom akustik och elektroakustik, medan jag fortsatte att odla intresset för inspelningar vid sidan av mitt forskningsarbete.

Per Sjösten är medlem i branschorganisationen Audio Engineering Society (AES), en av organisationens åtta vicepresidenter och sitter med i styrelsen i New York.

– AES var från början på fyrtiotalet en akademisk institution och i Sverige är det tyvärr många som fortfarande lever kvar i den tron. Utomlands är dock väldigt många ljudtekniker engagerade i organisationen. Jag tror att faran för en ljudtekniker är stagnation, men för den som är intresserad av att få nya intryck finns det otroligt mycket kunskap och erfarenhet att hämta inom AES, inte minst genom att träffa och prata med ljudtekniker från hela världen.

– Ett, i mitt tycke, väldigt intressant initiativ just nu är användningen av det ganska nya begreppet Loudness för att normalisera nivåerna för streaming och download och komma bort från the loudness war som har lett till alltmer komprimerade musikproduktioner. Många kända mastringshus står bakom detta initiativ, vilket är väldigt positivt. I modernt mastringsarbete gör man normalt flera olika mastrar, beroende på vilka olika medium kunden vill använda sig av. Om man till exempel är godkänd av Apple för att leverera ”mastered for iTunes” så har man dokumenterad kunskap om att leverera en master i wav-format som inte skapar några ”overloads” när den konverteras till AAC, vilken är den perceptiva kodning som Apple använder.

– Mitt intresse inom akustiken har kommit att handla mer och mer om begreppet ”audio” och jag utvecklade för ett antal år sedan en omfattande, tämligen matematisk, kurs i elektroakustik – konstruktion av högtalare, mikrofoner och lyssningsrum för musik/studios – för masterprogrammet i Ljud och Vibrationer på Chalmers.

Idag undervisar Per Sjösten i Audio Technology på Norges tekniska högskola NTNU i Trondheim, akustik på Göteborgs Universitet och Musikproduktion på Högskolan för Scen och Musik (HSM) i Göteborg.

– Allt detta sammantaget gör att jag ständigt försöker utveckla mina inspelningsmetoder för att i varje situation på bästa sätt ta upp det akustiska ljud som en musikensemble genererar. Jag är oerhört fascinerad av reproduktion av musik i surround och 3D, men idag måste man även ta hänsyn till hur produktionerna låter i mono eftersom detta återigen har blivit alltmer vanligt på grund av möjligheterna med streaming.

 

Footprint Records har en genremässigt väldigt bred katalog, med såväl jazz, world music och barnskivor som klassiskt och nutida konstmusik. Hur ser bolagets ambitioner ut – musikaliskt och rent affärsmässigt?

– Intressant att du beskriver oss så. När man i Göteborg-Posten tidigare i våras skrev en artikel om oss med anledning av att vi firar 15 år som skivbolag, skrev man att vi är ”smalare än smalt”. Jag antar att det beror på från vilket håll man betraktar oss, men jag tycker nog själv att vi är ganska breda.

– Jag brukar säga att vi ger ut akustisk konstmusik. Jag må ha en egen definition av ordet konstmusik, men jag menar att all musik som i första hand är komponerad med ett konstnärligt syfte, snarare än att nå kommersiell framgång, kan betraktas som konstmusik. En ytterligare förutsättning anser jag också vara att man är väl insatt i sin genretradition, det vill säga att man vet vad andra har gjort tidigare och att man förhåller sig till det.

– Med denna definition finns det naturligtvis musik inom många genrer som kan klassas som konstmusik, till exempel hip-hop, men mitt intresse när det gäller utgivning av musik ligger inom de genrer du nämner ovan. Jag är tämligen övertygad om att ifall Bach hade levat idag, så hade han varit jazzmusiker och detta belyser svårigheten med att dela in musiken i separata genrefack, eftersom de intressantaste produktionerna oftast är de som bryter alla gränser.

Hur tänker du rent affärsmässigt?

– Det pinsamma svaret är att jag i princip aldrig funderar över om en produktion kommer att bli en affärsmässig framgång eller inte – det enda som betyder något är att det är bra musik… Vilket naturligtvis är subjektivt! Dessvärre finns det inget direkt samband mellan musikalisk/teknisk kvalitet och försäljningsframgång.

– Andres Lokko belyste detta på ett strålande sätt i en krönika i Svenska Dagbladet för ett tag sedan, angående den intressanta iakttagelsen att många människor kopplar kommersiell framgång till kvalitet. Enligt honom är sötlimpa med hushållsost den vanligaste maträtten i Sverige och borde enligt ovanstående kriterium också innebära att detta är den kvalitetsmässigt bästa maten vi har i detta land. En mycket målande bild som dessvärre är helt relevant när man hör politiker uttrycka sig med fraser som ”varför skall vi stödja musik som ingen vill lyssna på” apropå fonogramstödet…

Hur många titlar har ni totalt i katalogen?

– Vi har i dagsläget drygt 100 titlar, varav 30 procent är köralbum, jazz/improv 25 procent, world 20 procent, orkester/orgel/sång 20 procent och barnskivor 5 procent. Många av dessa är genreöverskridande, så fördelningen är lite schematisk. På vår nya webbsida har vi istället taggat musiken med olika etiketter, så söker man på improv får man upp album i alla genrer som innehåller detta.

I år har Footprint släppt en rad olika produktioner: UrVerk (Uppsala Vokalensemble sjunger tre nyskrivna kompositioner), AMA (musik för kör och kontrabas signerad den världsberömda jazzbasisten Anders Jormin, som spelar tillsammans med den polska körensemblen Camerata Silesias), Goldberg 1.5 (flöjtisten My Eklund och organisten Lisa Oscarsson har transkriberat några av Bachs variationer till blockflöjt och orgel samt beställt nya variationer av fem svenska tonsättare), Nocturnal Singing (Eric Ericsons kammarkör och Marinens Musikkår framför fyra nyskrivna operakörer av Thomas Jennefelt samt Sveriges Radios inspelning Nocturnal Singing med Radiokören och Radiosymfonikerna), Tantum (Karin Nelson/orgel, Jonas Simonson/flöjter, Anders Jormin/kontrabas – egna och klassiska kompositioner inspelade av Johannes Lundberg) och Pyramids (Vlad Stanculeasa/fiol och James Maddox/piano spelar klassiska verk av Enescu, Nielsen och Messiaen. Inspelad av Torbjörn Samuelsson)

I höstens releaseplan återfinns bl.a albumet Lullabies from the World med vokal- och instrumentalgruppen Tetra (Ingrid Brännström, Sanna Källman, Anna Ottertun och Maria Stellas) som sjunger vaggsånger från världen, albumet Bach in Lövstabruk där organisten Cristina García Banegas från Uruguay spelar verk av Johann Sebastian Bach på den legendariska Cahmanorgeln i Lövstabruk, ett album med jazzbasisten Thomas Markusson tillsammans med pianisten Naoko Sakata, trumpetaren Staffan Svensson och trummisen Cornelia Nilsson, ett album med manskören Svanholm Singers (enligt Per Sjösten ”Sveriges mest intressanta manskör”) under ledning av arrangören Sofia Söderberg, den DDX-inspelade jazzduon Caroline Stegenius och Martin Edins album No Thought of Leaving och en traditionell julskiva med Göteborgs Ungdomskör. Dessutom har Footprint nyligen tagit över Opus 3/Bo Hanssons produktioner.

– Vi kommer att släppa merparten av dessa digitalt med olika upplösning, från iTunes-format till extrem upplösning. I höst börjar vi med de tre produktionerna med Petr Ebens musik och Johannes Landgren.

 

Hur har det gått genom åren?

– Ja, detta är ju en lite jobbig fråga. Vi håller oss flytande, varken mer eller mindre. Vi startade vårt skivbolag just som det stora raset för skivförsäljningen hade börjat och vi fick snabbt inse att vi inte skulle kunna få in kostnaderna för albumen genom intäkter via distributörerna. Istället fick vi förlita oss på att artisterna var duktiga på att sälja sina egna skivor, men även detta blev riskabelt eftersom en del artister inte alls var intresserade av att sälja. Numera får artisterna betala för produktionerna, om vi inte kan få stöd från annat håll, till exempel i form av fonogramstöd.

Vilka titlar i katalogen är ni mest nöjda med och har ni några personliga favoriter?

– Detta är väldigt svårt och favoriterna växlar från dag till dag. Men om jag skall försöka välja ut några få, så blir det på den klassiska sidan albumet Dieterich Buxtehude med Göteborg Baroque, Acqua Alta med Serikon och Characters med Karlsson Barock. En favorit bland improv är Turbulence, där tio tonsättare skrev musik för tio notläsande improvisationsmusiker. Hemligheter på vägen med bland andra Georg och Sarah Riedel är också ett album jag gärna återkommer till.

– Plattan Movitz med Mikael Samuelson, Bengan Janson och Björn Ståbi är ett album som fått oförtjänt lite uppmärksamhet. Silent Folk med Groupa är en höjdare liksom ett av våra första album: Nubes del alma med Cerro esperanza band.

– Jag vill nämna ett par plattor till och den första är Tiden far i träden med Rilkeensemblen och Musica Vitae. Olle Adolphsons visor och texter i två genomkomponerade verk av tonsättaren Anders Hultqvist. Den andra är Skuggorna och ljusen, en madrigalopera av Jonas Forssell och Magnus Florin i sorg och vrede över händelserna på Utøya 2011. Den framförs av Vokalhermonin/Fredrik Malmberg samt Jonny Axelsson/slagverk och Ivo Nilsson/trombon.

Vilka har varit i era största framgångar sedan starten?

– Rent generellt kan man väl säga att våra julskivor är de som sålt mest via distributör, men även barnskivorna har sålt bra. Albumet TRES med Sångensemblen Amanda från Göteborg blev nominerad till en Grammis i kategorin världsmusik, liksom Hur länge skall hon vara död i kategorin barnmusik. Albumet Grandmother’s Dance med Trio Samara blev utnämnt till Best Acoustic World Music Album 2013 av den amerikanska grupperingen Indie Acoustic Project, som har som syfte att belysa det faktum att musik från indiebolag generellt sett får väldigt mycket mindre radiotid jämfört med musik från de stora bolagen.

Är det någon eller några av satsningarna som av en eller annan anledning har blivit en missräkning?

– Det har hänt ett par gånger att grupper har splittrats och lagt ner efter det att deras CD har kommit ut och detta innebär ju dessvärre att plattan är stendöd.

Hur mycket arbetar ni internationellt och hur går det?

– Vi har Naxos som distributör, vilket innebär att våra produktioner i princip finns tillgängliga över i stort sett hela världen. Dock behöver vi sälja in oss till respektive Naxos-bolag i alla olika länder och detta är något vi arbetar med kontinuerligt. Våra mest frekventa kontakter har vi med distributörerna i UK, USA och Japan. Dock måste vi själva stå för marknadsföringen, det vill säga köpa in annonsplatser med mera.

Köper ni in vissa tjänster eller tar extern hjälp på annat sätt?

– När det gäller marknadsföring, så tar vi hjälp av konsulter i den mån artisten själv vill detta och tar en del av kostnaden. Generellt sett har detta inte haft någon större inverkan på försäljningen, men artisterna har ibland fått större uppmärksamhet i form av recensioner. Dessutom har vi ett antal konsulter som vi jobbar med kontinuerligt i produktionsledet och det gäller framför allt redaktionellt arbete, grafisk design och översättningar.

Vilka distributionskanaler har ni?

– Naxos är vår distributör, både för fysiska CD och för digital distribution. Naxos of America är ansvariga för den digitala distributionen och de gör ett utmärkt jobb med att kontrollera att spårtitlarna för den digitala distributionen är korrekta och konsekventa.

Hur fördelar ni idag resurserna på digitalt, vinyl och CD?

– Hittills har vi släppt samtliga produktioner både som CD och för download/streaming, framför allt för att våra artister fortfarande efterfrågar CD-skivor. Många ser detta som en möjlighet att få tillbaka en del av sina satsade pengar genom att sälja på sina konserter och på sina egna webbsidor.

– Våra produktioner spelas in med hög upplösning och genom att köpa albumen som download med hög upplösning (24/96 eller mer / reds.anm) får man den absolut bästa ljudkvalitén. Via denna typ av distribution, kan man även förmedla album av högsta ljudkvalité i surround eller med 3D-ljud.

– De flesta som arbetar professionellt inom audiobranschen är överens om att vinyl är ett mycket sämre medium ur alla aspekter utom möjligen det estetiska. Vad många kanske inte tänker på är att utgivning på vinyl med så hög kvalité som möjligt kräver att man planerar detta redan vid inspelning och mix, eftersom tekniken ställer vissa krav på stereofilens egenskaper för att en skiva skall kunna spelas av utan problem. Det finns också indikationer på att inspelningar med hög samplingsfrekvens på mer än 48 kHz inte lämpar sig för gravering i lack.

 

Vilken har varit bolagets ungefärliga omsättning genom åren?

– Om man skall ta ett ungefärligt snitt för de senaste åren så ligger väl omsättningen på cirka 750 000 kr. Antalet sålda CD är cirka 4 000, och antalet downloads cirka 1 200. Den enda uppåtgående trenden är streams där vi ungefär har 1 miljon.

Får ni ut musiken på ett bra sätt, tycker du? Vad skulle kunna fungera bättre?

– Vi har ganska många spelningar på SR P2, men det är klart att det alltid kan bli bättre. Jag har också kontakter med BBC 3, men skulle behöva fler sådana kontakter runt om i världen.

– Vi skulle behöva lägga mycket mer tid på marknadsföring av våra produktioner, men det är svårt att hinna med detta när man har sin huvudsakliga inkomst på annat håll. Drömmen vore att få in en person till i verksamheten som har som enda mål och intresse att finna fler möjligheter till att synliggöra våra produktioner ute i världen.

– En lite rolig iakttagelse angående hur dåliga vi är på att tänka kommersiellt är barnskivan Hur länge skall hon vara död. Vem köper en barnskiva med en sådan titel? Men faktum är att det är en bra skiva, som handlar om en liten flicka vars mamma har gått bort (titeln är ett autentiskt citat av henne / reds.nm), men som slutar på ett bra sätt. Musiken är delar av Mozarts Requiem, transkriberad till en Klezmerkvintett och en liten kör, med svenska nyskrivna texter. Tomas von Brömssen och Sanna Källman gör talrösterna.

Svårigheter som indie? Fördelar som indie?

– Det finns naturligtvis en stor fördel att vara ett litet oberoende företag, när man har den målsättningen som vi har, nämligen att vi i första hand skall producera bra konstmusik utan att ha kommersiella aspekter på vad som skall ges ut. Ingen annan säger till oss vad vi får eller inte får ge ut. Ett stort problem är dock att vi som litet företag har väldigt svårt att effektivisera vår administration. När man har 100 produktioner, blir det mycket arbete med att hålla reda på sålda CD, downloads och streaming för varje produktion, varje månad. Under min doktorandtid höll jag på en hel del med programmering, vilket jag har kunnat dra nytta av genom att under åren bygga upp en databas för att hålla reda på alla siffror. Detta innebär ett ständigt pågående utvecklingsarbete som också tar tid, men har gett mig ett oumbärligt verktyg.

Hur ser du rent allmänt på läget i Musiksverige just nu?

– Svårt att svara på detta. Jag misstänker att Footprint Records är mer frikopplade från våra artister än vad som är fallet för många indiebolag inom popgenren. Vi gör våra produktioner ihop, men däremellan arbetar vi i stort sett oberoende av varandra. Här skulle man säkerligen kunna dra nytta av varandra mycket mer.

– Vi får ibland fonogramstöd från Kulturrådet och detta kan tyvärr också vara en avgörande faktor för att man skall kunna genomföra en produktion. Dessvärre har de avsatta medlen som Kulturrådet delar ut legat på en alltför låg nivå under en lång tid. Bland vårens ansökningar fick endast 26 procent bifall och 19 procent av det sökta beloppet delades ut. Detta innebär att väldigt många produktioner från framför allt indiebolag kanske aldrig blir av.

Sedan några år tillbaka sitter du i styrelsen för SOM. Vilka förväntningar och förhoppningar har du på samarbetet inom organisationen?

– Jag blev invald i styrelsen i maj 2015. Vi har under en tid verkat för att indiemusik skall få mer radiotid i P3, där mainstreammusiken från de stora bolagen har en skrämmande stor dominans. Vi har också försökt påverka Kulturrådet att öka fonogramstödsbudgeten och enligt uppgift har den också ökat något i år. Tyvärr har vi inga siffror på detta.

– Vi har också kontakter med våra systerorganisationer i andra länder och försöker lära oss hur de arbetar. I England betalar medlemsföretagen mer pengar till sin organisation, vilket gör det möjligt att ha en anställd stab som kan supporta medlemmarna på ett helt annat sätt, till exempel både juridiskt och med finansiell rådgivning.

Claes Olson

 

Footprint Records AB

Kontakt: Per Sjösten

per@sound.se

Adress: Bokekullsgatan 24, 414 75 Göteborg

Frontpage

 

Artister i katalogen

(ett urval)

Göteborg Baroque – Karlsson Barock – Serikon – Eric Ericsons Kammarkör – Vokalharmonin – Anders Jormin – Stefan Forssén – Harald Svensson – Naoko Sakata – Anders Hagberg – Thomas Markusson – Georg Riedel – Groupa – Tetra – Sångensemblen Amanda – Sten Källman – Ahmad al Khatib – Markatta

Footprint @ Spotify

(ett urval)

 

Anders Jormin & Christian Jormin M (från albumet Provenance)
https://open.spotify.com/track/5BQKdboFcol5ki4mE03M6R

Trio Samara Two Walzes (från albumet Grandmother’s Dance)
https://open.spotify.com/track/79OCBFZG46xKIXcoIoWrks

Eric Ericsons Kammarkör Final Chorus (från albumet Nocturnal Singing)
https://open.spotify.com/track/5mWJ2o0srJ8PAMvHWntNrn

Göteborg Baroque Nimm von uns, Herr, du treuer (från albumet Gott Dieterich Buxtehude)
https://open.spotify.com/track/1JNHm1I2DlLJZHunRHy5N2

Turbulens Prohanis Zokodaja (från albumet Turbulence)
https://open.spotify.com/track/6e5ZAPC5BSB7xmdkHBxf9G

Serikon Acqua Alta (från albumet Acqua Alta)
https://open.spotify.com/track/0i0DAT6u1vGjGFShTd9iIV