MÅNADENS INDIE PROGRESS PRODUCTIONS

MÅNADENS INDIE 1702 Progress Productions

Gör man en sökning på progress.se så hamnar man på en löparklubbs hemsida, där man kan läsa om sommarens Brunskogslopp. Söker man istället på progress.com så kommer man till ett amerikanskt IT-företaget och budskapet ”Transform your businesses in order to survive in a completely digitized and connected world driven by software innovation.” Men söker man på www.progress-productions.com så hittar man in till det oberoende svenska skivbolaget Progress, vars utgivning enligt Torny Gottberg utgörs av ”kvalitativ musik, utan att låsa in sig i någon särskild genre”.

Progress Productions bildades 2004 när Torny slutade på Svenska Energy Rekords & Publishing i Älmhult.

– Jag hade länge lekt med tanken att ha en egen label och när jag var yngre så släppte jag lite kassetter under namnet Cyberzpace Music, även om det var på extremt hobbybasis. Men jag kände att Energy Rekords tillsammans med många andra bolag saknade driv och intresse av att bygga nya akter, man lade för mycket fokus på att redan jobba med etablerade akter på licens. Det har egentligen aldrig varit intressant för mig och det innebär sannerligen ingen direkt utmaning som jag personligen tycker är så viktig. Så när jag lämnade Småland för Göteborg passade jag på göra verklighet av tankarna.

Progress Productions första släpp vart 8kHz Monos album Monochromator som släpptes 20 oktober 2004.

– Det var ju en chansning som hette duga. Jag hade egentligen bara lyckats samla ihop femtiotusen kronor för att få ut den första releasen och det skulle täcka allt. Mastring, pressning, promotion… Tanken var sedan att den skulle dra in pengarna för att finansiera nästa utgivning och så vidare.

– Men det blev en chansning som funkade och tanken med att bara jobba med en produkt i taget är något som jag fortfarande tycker är rätt viktig. Varje release ska vara en prioritet.

– Under åren har Progress sakta växt och i den takt vi tyckt varit smart. Det är så lätt att bara rusa i väg i tvåhundra kilometer i timmen och släppa saker hit och dit. Det är precis tvärtom mot det som Progress historia har varit ända sedan starten. Vi kör stenhårt på vår slogan “Quality before quantity” och jag är väldigt stolt över alla artisterna som gett oss sitt förtroende att få förvalta deras konst.

– Jag tycker att så många bolag är fel ute i sitt tänkande gentemot artister. Att de som skivbolag är gudar och att artisterna skall vara glada att få ge ut sin musik på bolaget. Well, I got news for you! Som skivbolag skall man fan vara ödmjuk inför att få ge ut musik från artisterna. Vad är bolaget utan artister!? Ingenting! En logotyp, ingenting annat. Och det är tillsammans man bygger varje liten sten uppåt. Inte ensam!

Torny Gottberg kommer från ”världsmetropolen Flen” (hans eget uttryck / reds.anm) och har alltid haft ett brinnande intresse för musik.

– Jag började tidigt själv göra musik och skriva i olika fanzines om elektronisk musik. Lite senare startade jag även själv upp en tidning som hade det något fåniga namnet Sauna. Jag vill minnas att vi var den första tidning i Sverige som skickade med en gratis CD i varje nummer. CD och tidning 29 kronor! Jag minns att vi enbart på Arvikafestivalens camping sålde nästan 1000 ex. av den! Galet!

– 1996 erbjöds jag ett jobb som promotionansvarig på Svenska Energy Rekords & Publishing AB i Älmhult. Under mina år på Energy så jobbade jag med band som Front 242, Skinny Puppy, Frontline Assembly och VNV Nation, som vi släppte på licens – men även med våra egna band och sublabels. Bland annat så gav vi ut Peter, Bjorn & Johns tidiga plattor samt Slagsmålsklubben och så vidare. Dessutom så klart även egna band som Proxy, EnCounter, Children Within och Statemachine. Samtidigt som jag jobbade på Energy Rekords höll jag även på väldigt mycket med mitt egna band Project-X, som gick väldigt bra. Det var många USA- och Europaturneér under slutet av 90- och början av 00-talet. Det funkade fint att kombinera de två jobben. Numera så har jag dock inte så mycket tid över för att själv göra musik, även om vi aldrig lagt ner bandet. Ibland gör jag lite remixar och släpper någon sololåt här och där samt spelar i bandet Cryo. Men det är på en mer normal nivå.

– 2004 lämnade jag Energy Rekords och flyttade till Göteborg och började på Border Music Distribution, där jag var ansvarig för alla svenska skivbolag vi distribuerade samt att jag även senare där startade upp vår digitala distribution och ansvarade för den samt jobbade med export. En kul grej är att Borders tyska samarbetsdistro Broken Silence fick jag till för att Progress Productions hade dem som distro!

– Jag trivdes faktiskt otroligt bra med mina arbetsuppgifter på Border och det var nog därför jag stannade där så länge. Men 2014 var det dags att gå vidare, så jag sa upp mig från Border för att gå till Phonofile, där jag tillsammans med mina kollegor Malin Sverker och Daggan Stamenkovic utgör Phonofile Sverige och det är det bästa jobbet ever faktiskt. Det är ett helt underbart team, människor som är kunniga och vi jobbar alla mot samma mål. Så där är jag idag. Med mer än 20 år inom musikbranschen och lyckligare och gladare än någonsin.

Hur ser Progress musikaliska ambitioner ut?

– Jag skall väl inte sticka under stolen med att folk tror att vi är ett ”synthskivbolag”, även om jag tycker det är sjukt missvisande. Vi sysslar med alternativ musik och inget annat. Det är inte mycket synth i till exempel Freddie Wadling och Kingdom Of Evol-plattorna som vi har gett ut. Men jag misstänker det är lätt att placeras i det facket i och med att vi startade där. Fast jag tycker att vi med akter som Kite, Henric de la Cour och Agent Side Grinder med flera har visat att vi är betydligt mycket bredare än så. Och det har varit och kommer alltid att vara vår ambition. Att släppa musik vi verkligen brinner för och älskar. Vi gjorde precis ett släpp tillsammans med gode vännen Magnus Bjerkert. Bandet RA, som jag inte heller skulle klassa som synth. Kvalitativ musik utan att låsa in sig i en genre är viktigt skulle jag säga.

Till dags datum har Progress släppt ungefär 110 releaser på olika format: CD, vinyl, DVD, kassett, USB och till och med diskett.

Hur har det gått?

– Det är väl som alltid. Det är upp och det är ner. Vissa releaser går bättre än andra. Det är ju en ständig utmaning att få de nya banden att växa och bli större. Men överlag så är jag otroligt nöjd och stolt över alla släpp vi gjort. Och det är väl det absolut viktigaste. Hade jag suttit och räknat pengar så hade jag inte haft en indielabel. Det finns väl inget mer osexigt än managers som bara ser dollartecken och inte brinner för musik.

Berätta lite om vad Progress är aktuellt med just nu!

– Vi jobbar fortfarande aktivt med den senaste Red Cell-plattan som kom under slutet på 2016 och under våren 2017 så kommer vi att släppa en debut-EP från vår nya signering DNR & DO, ett band som jag tror otroligt mycket på. Det är två killar från Göteborg som spelar en smart form av pop med elektroniska instrument. Så det kommer bli mycket fokus på det. Det kommer en ny singel från Nicklas Stenemo och Christian Berg, a.k.a. Kite, i början på mars, ett nytt album från Daily Planet och dessutom ska vi släppa Seven Trees, som är ett klassiskt band på den lite mörkare och hårdare sidan av elektronisk musik och som är tillbaka med helt nytt material. Så det blir en hel del att se fram emot och det skall bli otroligt roligt och skoj.

– Men det kommer betydligt fler saker här framöver. Och på ett sätt, man blir väl egentligen aldrig klar med projekt. Ibland går man ju tillbaka till ett släpp som kom för fem år sedan för att det händer något speciellt. Så egentligen är det ju ett fortlöpande arbete med alla band.

Vilka titlar i katalogen är du mest nöjd med? Har du några personliga favoriter?

– Jag skulle inte säga att jag har några favoriter. Utan jag är faktiskt otroligt stolt över alla släpp vi gjort. Jag vet, det låter så jävla klyschigt och fånigt. Men fan, jag hade ju aldrig investerat tiden i det om jag verkligen inte älskade det. Jag gör i och för sig något som jag kallar för “idiotprojekt”. Egentligen bara för att jag vill och att jag älskar det. Projekt som löper under löjligt lång tid och medför enorma utmaningar. Nu senast Cosmic Overdose-boxen Koko Total (pre-Twice A Man / reds.anm). Jag tycker att det är ett otroligt viktigt tidsdokument över hur det svenska, kanske lite mer crazy/proggaktiga, närmade sig synthen. Jag jobbade i fem år med den boxen och när vi släppte den i slutet på förra året var jag så sjukt stolt och det är jag fortfarande. Det var nästan overkligt. Där var den, obeskrivlig känsla. Jag vill säga tack till Silence för att jag fick chansen att förvalta och göra detta. Tack Eva och Nikolaj! Den boxen kommer jag vara stolt över tills jag dör. Men det gäller som sagt var alla andra Progress releaser också!

Är det någon eller några av era satsningar som av en eller annan anledning har blivit en missräkning?

– Ja, visst är det så. Eller missräkning skall man väl inte säga. Utan det har av flera anledningar inte gått så bra som vi kanske hoppats på. Men återigen; vi sitter inte och räknar kronor och ören, utan Progress görs från hjärtat. Vi är inte någon major och kommer inte att bli det. Visst har vi gjort satsningar som slagit fel. Dock oftast, det vill jag poängtera; när vi till exempel har hyrt in extern promotion för en massa pengar och det inte har gett det resultat vi önskat. Till exempel så hyrde vi för något år sedan in en fransk PR-firma för att jobba med en release, där jag måste säga att det typ inte gav ett skit. Trots att firman kom välrekommenderad och skulle vara så jävla bra och hit och dit… Det var väl kanske ganska mycket pengar i sjön. Men samtidigt… Fan, jag fattar eftersom jag jobbat i åtta år själv med PR på heltid. Man kan aldrig lova något. Men det är faktiskt oftast i de olika satsningarna man tappat pengar som bolag.

 

Kingdom Of Evol

Kingdom Of Evol

Progress arbetar inte på förlagssidan…

– Nej. Och det tycker jag inte heller att de flesta indiebolag skall göra. Just på grund av att de faktiskt inte är musikförlag. Så varför skulle vi stjäla de pengarna. Jag har sett otroligt många exempel på det genom tiderna. Småbolag som leker förlag utan att göra någonting mer än att ta större del av kakan. Pengar som jag tycker att banden skall ha. Men det är upp till var och en att göra – it´s a free country! Men för Progress är det sannerligen inte aktuellt. Vi har ju till exempel artister som Kite som är signade till Warner Chapell, men de jobbar ju lite mer aktivt som förlag.

Hur mycket arbetar du med bolaget?

– Jag har ju ett heltidsjobb på Phonofile och det är ju efter det jag har tid att jobba med Progress. Men jag lägger garanterat 3-4 timmar om dagen och på helgerna oftast betydligt mer på Progress. Det är ju en “hobby” men en väldigt passionerad hobby. Så det blir säkert 25 timmar i veckan, som absolut minst.

Köper ni ofta in eller tar hjälp med vissa tjänster?

– Jo, det händer att vi hyr in extern PR i specifika fall. När vi känner att vi behöver hjälp med något som vi inte kan hantera till 100 procent själva. Men med tanke på att en del är väldigt smalt så behövs det inte alltid, på till exempel synth gör vi ett bättre jobb än en PR-firma skulle göra, eftersom jag har alla de kontakterna. Digital marknadsföring har jag ju väldigt bra kunskaper i tack vare mitt jobb, så det känns inte riktigt som jag behöver hyra in något som jag jobbar med till stora delar.

Hur fördelas Progress resurser på digitalt, vinyl och CD – eller annat?

– För mig är det viktigt att fortfarande jobba med fysisk produkt. Även om jag älskar det digitala så är det tillsammans med fysiskt det blir magiskt. Det ena utesluter aldrig det andra. Däremot är jag inte speciellt imponerad över vinylhypen som råder. En del artister vi har säljer lite vinyl, men det är väldigt stora kostnader involverade i att släppa vinyl. Oftast är det ju minimum femhundra exemplar i upplaga och så säljer man hälften av dem och står där med resterande hälften i flera år, innan man måste åka till återvinningscentralen med dem eller betala lagerhyra hos en distributör. Men jag tror det där är väldigt olika för genres och för olika bolag.

– Men för oss är vinylen inte speciellt viktig även om vi släpper det ibland. Tolv fullängdare, nio 12″ EP och sex 7″-vinyler har det hittills blivit. Men jag hade ett möte med grymma Kaj Sivervik på Almost Religious/Gaphals och han delade min uppfattning att CD rules. Och jag lovar att om fem-tio år kommer CD vara det coolaste som finns. När optiska enheter försvunnit på datorer, CD-spelare fasats ut, nästan ingen trycker det… kommer det bli grymt coolt igen! Jag tycker dock att omslagen på vinyl är fina, då de kommer fram mycket bättre. Men det blir ju ett väldigt dyrt sätt för att få ett fint omslag. Men CD och ”digi är i nittio procent av fallen det viktigaste för oss.

Vilka distributionskanaler arbetar ni med?

– Vi jobbar med flera olika fysiska distributörer i olika territorium. Vi har Border Music i Skandinavien, Broken Silence i Tyskland/Österrike/Schweiz, Audioglobe i Italien och så vidare.

– För det digitala använder vi Phonofile worldwide. Surprise! Risk för jäv! Hehehe… Men jag jobbade med Phonofile redan supertidigt, det var så jag valde dem som partner till Border Music en gång i tiden. Så det är inte för att jag jobbar där nu som vi har det. De är helt enkelt sjukt bäst och är den bästa partnern man kan ha digitalt. Jäv!? Men så är det… Ni får se den sista delen på det här svaret som betald reklamplats om ni vill. Hehehe…

Hur går det internationella arbetet?

– Det är ju nästan det viktigaste för oss, då vi har vår största marknad utanför Sverige. Kanske framför allt i Tyskland, England och USA. Så där lägger vi så klart mycket fokus och kraft. Jag skulle nog faktiskt säga att vi är betydligt större utomlands än hemma i Sverige. När jag är på tyska festivaler så märker man vilken otrolig respekt man har för Progress där och det är så klart superkul. Men, återigen: det är inte vi som gör musiken, det är banden. Så vi är så sjukt tacksamma för att vi har grymma band som gjort bolaget till vad det är. Vi är bara verktyget som förmedlar ut deras konst.

Sedan 2009 är även Krister Hessling delägare och del i Progress Productions. Han ansvarar för den mer ekonomiska delen av bolaget som 2016 ombildades från handelsbolag till aktiebolag.

Hur stor är Progress ungefärliga omsättning per år?

– Vi omsätter numera runt miljonen, skulle jag säga. Det vill säga rätt så lite. Och så skall man ha klart för sig att omsättning och vinst inte är samma sak… Hehehe! Men det är precis lagom nivå för oss. Det där med att livnära sig på skivbolaget lade jag tidigt ner tankarna på. Jag tycker det är grymt att några klarar det. Men det är inte för mig, för då tror jag att jag skulle behöva kompromissa med det jag vill göra kontra det jag måste släppa för att få in pengar.

 

Agent Side Grinder

Får ni ut musiken på ett bra sätt, tycker du?

– Jag tycker vi når ut bra, men det är självklart att man alltid skall sträva på att bli bättre. Men när jag går på Saturn och liknande stora butiker i Tyskland så hittar jag alltid våra släpp. Fast det är klart att man vill mer, synas mer och så, man skall som bolag aldrig släppa den grejen. Man får aldrig bli för bekväm och känna att det funkar asbra och att man inte behöver utvecklas. Det som är bra kan alltid göras bättre, det som är bäst kan göras fantastiskt. Man lär sig mycket nytt och nya saker hela tiden. Men överlag är jag så klart väldigt nöjd med hur musiken når butiker. Men vi kan återkomma till media lite längre ner…

Vilka musikmässor och branschkonferenser har Progress medverkat på – och hur ser du på resultatet och utfallet av det?

– Det här blir ju lite lustigt, då jag ofta åker på mycket i och med jobbet. Så man kanske inte primärt åker just för Progress räkning, även om jag lyssnar och tar in det som händer även på dem. Men för oss som bolag så är faktiskt de större tyska festivalerna stället där vi gör mest business. Det är där vi träffar de viktigare spelarna som vi jobbar med. Wave-Gotik-Treffen, Amphi Festivalen och så besöker vi så klart, och där får hittar vi mycket samarbeten och nya partners.

Vad ser du som de största svårigheterna som indie?

– Här kanske jag skall breaka min ”cliffhanger” som jag flaggade för ovan. Den största svårigheten är faktiskt medias syn på indies, att vi inte bemöts på samma villkor samt hur lite utrymme vi indies får. Det känns ofta som att det inte riktigt tas på samma allvar som majorbolagen och det stör mig överjävligt mycket, måste jag erkänna. Man borde egentligen skriva “Ny singel med Håkan Hellström” i alla mail-subject från och med nu. Det finns undantag i svenska journalistkåren som jag vill lyfta till skyarna, även om jag inte tänker nämna några namn, men de flesta känns så otroligt styrda – vilket så klart inte drabbar bara mig. Men det är trist. För alla vet ju att det är indiebolagen som har den bästa och mest intressanta musiken och sedan när de jobbat svinhårt med blod, svett och tårar kommer det någon sur jävla manager eller bolag och viftar med sedelbunten… Oftast så faller det tillbaka stenhårt på banden och det är inte grönare på andra sidan. Ett lite större band på ett indiebolag får fan så mycket mer fördelar och prioritet än på en majorlabel. Där är de en av femtusen band som vill fram. Men jag skulle säga just media är det svåra, att det är en ständig kamp som indie för att bli tagen på allvar, trots att musiken är bättre än den som släpps på majors.

Fördelar som indie?

– Att jag inte behöver ha tusen styrelsemöten för att ta beslut. Det kan jag göra på en sekund. Att jag själv bestämmer vad, hur och när. Det är fan priceless. Att allt kan göras från hjärtat och inte från plånboken. Att man kan jobba nära och personligt med sina artister och att man tillsammans firar varje steg uppåt. Sammanhållningen, vänskapen och utbytet av erfarenheter och kunskap. Att vara indie är det finaste man kan vara. Att vara oberoende. Ja, du hör ju själv hur jävla fint det låter. Att man kan ge banden full frihet att göra det de är bäst på. Inte lägga sig i hur det skall låta och bestämma scenkläder etc…

 

Henric de la Cour

Vilka är dina närmaste framtidsplaner?

– Att ständigt utvecklas, hitta nya vägar, hitta ny musik. Och som alltid… Att ha förbannat kul på vägen. Jag skulle gärna se mer samsläpp och samarbeten som i fallet Cosmic Overdose med Silence och RA-samarbetet med Adrian Recordings. Det hade varit sjukt kul. Vem vet, man ska ha dörren och sinnet öppet. Vi ska försöka spika en bra partner för Kite i USA också. Jag har lagt mycket tid på att skicka ut deras material till massa skivbolag eftersom de vill satsa där och är där och spelar en hel del. Det är ett viktigt mål för oss att hitta en solid bra partner som vi gillar, som gillar bandet och delar våra värderingar.

Vilka förväntningar och förhoppningar har du som medlem på samarbetet med i SOM?

– Jag måste faktiskt säga att jag är väldigt dålig på det där med SOM och att använda det. Även om jag tycker det är otroligt viktigt att de finns och representerar oss mindre oberoende skivbolag. Bara det faktum att de faktiskt har en kategori som heter Årets Synth är ju ett bevis på att de värnar om alternativ musik i en kanske smalare kategori. Men resten runt omkring, jag har egentligen inga förhoppningar eller förväntningar på mer än att de tar ställning för oberoende bolag och för vår gemensamma talan. Om det biter på olika institutioner vete fan. Men jag tycker SOM är bra och viktigt och en självklarhet för Progress att vara del av.

Även om ni inte vann något pris just i år, så har ju Progress de senaste åren helt dominerat kategorin Synth / Elektroniskt på Manifestgalan – härom året svarade ni för inte mindre än tre av de fyra nominerade albumen i kategorin. Kommentar?

– Nä, det är ju fan helt sjukt att vi inte vann. Vi var ju så jävla mycket bättre än alla andra. Lägg ner skiten! (skratt) Skämt åsido. I år vann Red Mecca, sjukt värdiga vinnare. Jag har ju faktiskt hjälpt det bandet med promotion i Tyskland. Det är bara roligt och de förtjänar det absolut. Sjukt trevligt band och Hammerman är ju en klippa av rang. Jag ser inte Manifest som en tävling, utan mer ett tillfälle där musiken uppmärksammas. Jag vill minnas att vi var det första bolaget någonsin som hade alla fyra nomineringar i en kategori och det är så klart jävligt kul. Vad ska jag säga!? Det är ju återigen inte jag som gör musiken, utan det är banden och det är ju fantastiskt kul att folk gillar det vi släpper. Att det sedan är Progress som avsändare är ju en sak. Men det är musik vi pratar om inte bolag.

 

Torny Gottberg

När är det dags för Progress första Grammis?

– Troligen aldrig. Jag tycker hela skiten med Grammis är skev. Varför skulle jag betala någon jury för att bedöma om musiken jag släpper är bra!? Det vet jag ju redan. Så jag kommer inte anmäla något dit innan de släpper på den grejen. Betala för bedömning… hahaha! Vilket jävla skämt egentligen!

Är det något annat du vill tillägga eller berätta?

– Jag vill faktiskt passa på att ge alla indies oavsett genre världens största eloge för att ni finns, släpper musik som är bäst och gör det med det viktigaste organet vi har, hjärtat. Tack för att ni ger mitt liv så mycket bra musik!

Claes Olson

 

Progress Productions AB

www.progress-productions.com

 

Artister i katalogen: Henric de la Cour, DNR & DO, Kite, Agent Side Grinder, Daily Planet, Necro Facility, Johan Baeckström, Red Cell, Seven Trees, Kingdom Of Evol feat. Freddie Wadling, Hearts Of Black Science, Xenturion Prime, Saft, Delaykliniken, Wulfband, The New Division, Titans, Lucifer´s Aid, Cryo, Vanligt Folk, Spark!, Angst, Nexus Kenosis, Mr Jones Machine, Dupont, System, Sturm Café, Hype, Iambia, Kopfer Kat, Mommy Hurt My Head, Terror Punk Syndicate, 8kHz Mono

 

https://open.spotify.com/user/gaffa/playlist/60wxc5AuiHKMRlgotgmVVR

www.facebook.com/ProgressPro

www.youtube.com/ProgressPro

 

Kontakt: Torny Gottberg

torny@progess-productions.com