Den stillhet som lägger sig när du slutar spela en roll för andras skull. Just Me rör sig i det avskalade, spårar den lilla sorgen i vardagliga avslut med tålamodet hos någon som vet vad som ska lämnas utanför. Inget här sträcker sig efter effekt. Det rör sig som eftermiddagsljus som vandrar över ett rum, utan att meddela sig, tills allting ser annorlunda ut.
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.
