Att lyssna på ”Vänner för evigt” är att få både energistinna, krautinfluerade poppärlor med tjutande postpunkgitarrer och syntmattor - som ”Rivmärken” eller ”Trygghet” - och eftertänksamma, smått ambienta betraktelser - som ”Klorin” eller titelspåret. I Agitators värld möts det kalla, hårda och det mjuka, omfamnande utan kollision.
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.
