MÅNADENS INDIE Beat Butchers
Nästa månad – 21 september – firar Beat Butchers 35 år med stor fest och konsert på Kraken i Slakthusområdet i Stockholm. Bolaget bildades alltså redan 1984, men då hette bolaget Studio Otukt Rec. – och det finns en förhistoria…
– Jag var tidigt igång med do-it-yourself-prylen, redan innan punken kom in i mitt liv, berättar Jojo Näslund, som tillsammans med Mårten Tolander driver bolaget.
– Det började med att jag åkte skateboard. Jag gick direkt all in och startade Karlbergs Skateboard Tidning”. Jag tror att jag producerade sex nummer och bland annat tvingade min mamma att översätta amerikanska intervjuer med Stacy Peralta (en regissör och entreprenör, som på den tiden var professionell skateboardåkare och surfare / reds.anm). Jag hittade tillsammans med en kompis även på ett eget brädmärke: Harrys Skates. Vi byggde ramper och hittade på egna tävlingar. När punken kom in i mitt liv kring 1980 så blev skateboardtidningen ett punkfanzine och vi började bilda band. Raskt dök behovet av att få ut musiken upp och drömmen om att starta ett skivbolag föddes.
Det första skivbolagsnamnet Studio Otukt var ett påhittat namn som Jojo döpte sitt pojkrum i Vallentuna till.
– Där spelade mina kompisar och jag in en massa låtar med för stunden påhittade band som Ölburk-81, Syntax Error och Brottplats Gamla stan med flera. Dessa hamnade sedan på kassetten Anarki i Studio Otukt vol.2, som såldes via radannonser i tidningen Schlager. Den allra första kassettutgåvan var med mitt och en kompis band Haldo co Roffe.
1984 ärvde Jojo en liten summa pengar och bestämde sig för att förverkliga drömmen om att starta ett skivbolag.
– Patrick, som var trummis i Riskavfall, ett av alla band som jag själv spelat med, var med i Rolands Gosskör som skulle släppa sin andra singel. Jag åtog mig att finansiera singeln och skivbolaget var ett faktum.
– På Roskildefestivalen 1985 lärde jag känna Mårten som kort därefter blev en del av skivbolaget och saker kunde börja ta fart på allvar. Fler band knöts till skivbolaget, omsättningen ökade och det blev ohållbart att inte ha en registrerad firma. Vi hade redan börjat tröttna på alla missförstånd som uppstod med namnet Studio Otukt Rec., så när vi skulle registrera firman kändes det att det var dags för nytt namn. Vi tänkte att det var lika bra att ta ett namn som fungerade internationellt. Det var nära att det blev Subterranean Records, men i sista sekunden upptäckte vi att det var upptaget och någon föreslog namnet Beat Butchers.
21 september firas 35-årsjubileumet på Kraken i Stockholm. På scenen står ett femtontal band, bl.a legendariska storheter som Köttgrottorna och Coca Carola.
– Det är i stort sett samma koncept som vi gjort flera gånger tidigare. Vi har frågat en massa av de band vi jobbat med, både sådana som slutat spela och som är aktiva om de vill komma och fira med oss. I stort sett alla vi har frågat har tackat ja, om de inte har varit bortresta eller varit upptagna med annat. De blir en scen, korta spelningar och täta byten. Det kommer gäster så långt bortifrån som Japan och firar med oss…
Hur mycket arbetstid lägger ni idag ned i verksamheten?
– Mårten och jag har hela tiden jobbat med bolaget på fritiden och så är det även nu. Vi lägger väl ner några timmar i veckan, om det inte som nu är något speciellt på gång. Vi har båda familj och jobbar med vanliga jobb, så bolaget är som en kul grej vi gör på fritiden. Under toppåren på nittiotalet så hade vi en kille, ”Harry”, som skötte postordern. Han finns i kulisserna som den tredje Beat Butchern.
På er hemsida beskriver ni Beat Butchers som ett ”i många avseenden annorlunda bolag”. På vilket vis?
– Vi har hela tiden drivit bolaget som en hobby. Vi betalar folk som jobbar åt oss, men vi har inte själva plockat ut någon lön på hela tiden. Syftet har aldrig varit att tjäna pengar och det som har kommit in har hela tiden finansierat nya släpp. Vi har aldrig skrivit några papper eller kontrakt med något band och under alla dessa år så är det bara ett band som lämnat oss för annat bolag och de kommer nog tillbaka snart!, säger Jojo med ett leende
– En annan relativt unik sak har varit att är man väl inne i familjen så ifrågasätter vi aldrig en ny platta, hur dålig den än skulle vara. Banden har väldigt hög konstnärlig frihet och kan vara med och påverka allt kring en release.
Hur ser bolagets ambitioner ut idag?
– Vi har väldigt blygsamma ambitioner och egentligen inga långsiktiga planer alls…
Genom åren har ni totalt nu gjort närmare 200 releaser med ett trettiotal band, varav ett tiotal är aktiva än idag. Hur tycker ni att det har det gått genom åren?
– Eftersom vi finns kvar så får man väl säga att det har gått bra. Det finns ju en hel del skivbolag som vi sett komma och gå genom åren. Sedan är det väl inget självändamål att hålla på i evigheter. Vi har det bara som en hobby och har aldrig varit ekonomiskt beroende av bolaget, vilket nog kan vara en förklaring till att vi är kvar. Det är bara det att vår hobby ibland tagit lite väl mycket av vår tid i anspråk – om du skulle fråga folk i vår närhet.
Vilka artister och band är ni aktuella med i år?
– Vi gör inte så mycket väsen av oss nuförtiden och är egentligen rätt osäkra på hur vi kommer göra framöver. Det känns som det finns så många andra som gör det hela bättre och vi har möjligen inte riktigt energin längre. Men vi släppte en samling med Gamla Pengar på dubbel-LP i januari och nu i september kommer ett nytt album med 23 Till och en samling med Varnagel på vinyl. Det dyker upp några digitala releaser i samband med festen också.
– Vi har nästan alltid tagit en release i taget. 2002 tog vi ett år off och släppte inte en enda platta. Så vi får se vad som händer… Men redan när vi hade 25-årsjubileum så sa vi att det här går inte att toppa och att det var vårt sista jubileum!
Vilka titlar i den stora katalogen är ni mest nöjda med och har ni några personliga favoriter?
– Självklart har vi personliga favoriter. Men som i alla familjer så är det inte lämpligt att peka ut några som favoriter… Men Köttgrottorna var ett viktigt samarbete när de kom till oss som var ett väldigt litet bolag och gav oss mer tyngd då de var etablerade. Det öppnade dörrar. Återföreningsalbumet Sista Dansen med Asta Kask och Rolands Gosskör var vår första storsäljare. Tuk Tuk Rally var vårt första och kanske enda radiogenombrott. Radioaktiva Räker är rent försäljningsmässigt vårt mest framgångsrika band. Vi har många väldigt långa samarbeten. Roger Karlsson har vi till exempel jobbat med sedan 1986.
Vilka har varit i era allra största framgångar sedan starten?
– De kommersiellt största framgångarna har varit Radioaktiva Räkers första album, Krymplings och liveskivan Sista Dansen med Asta Kask och Rolands Gosskör. Definitivt 50 spänn-serien som vi gjorde tillsammans med bland annat Rainbow Music och Birdnest var också en stor framgång, som i sin tur drog med sig många av bandens skivor och ökade intresset rejält under första halvan av 90-talet.
Är det någon eller några av satsningarna som av en eller annan anledning har blivit en missräkning?
– Svårt att säga, man tror och hoppas ju rätt ofta att ”nu jävlar kommer det att gå bra, det här är så bra låtar!”… Men sen händer inget speciellt. Allt från till exempel Infernos andra singel för evigheter sedan till albumet med Le Muhr, som båda är fantastiska skivor men inte sålde jättemängder. Men vi vill ändå inte kalla dem för missräkningar.
Hur fördelar ni resurserna på digitalt, vinyl och CD?
– Den digitala biten ger mest intäkter, vinylen säljer bättre än cd och vi gör bara små cd-upplagor på en liten del av våra releaser. Annars är det vinyl only!
Vilka distributionskanaler har ni?
– Det är Border som distribuerar de fysiska skivorna och så har vi vår egen lilla postorder. Via Border så har vi nu den digitala biten hos The Orchard, sedan Phonofile försvann.
Har ni några andra fasta eller återkommande samarbetspartners?
– Nej, inte direkt. Banden själva har ofta någon i närheten som kan hjälpa till med omslag och så vidare, om de inte kan göra det helt själva. För länge sedan körde vi en period där vi lät en och samma person göra all formgivning i ett försök att få någon slags linje i det hela, men inte nu längre. Vi gjorde även större delarna av inspelningarna i en och samma studio; Traxton Recording, men ekonomin satte till sist stopp.
Köper ni in eller tar hjälp på annat sätt med vissa tjänster?
– Till en del produktioner har vi kunnat köpa in promotionjobb, med varierande resultat. Sen känns det väldigt svårt att veta vad det egentligen är värt. Bland våra artister har det ändå varit de som envetet har harvat runt och spelat väldigt mycket live som har gått bäst.
Vilken har varit bolagets ungefärliga omsättning genom åren och vad ligger Beat Butchers ungefär på i antal sålda exemplar, plays och downloads?
– Omsättningen har onekligen varierat genom åren. I början var det mest sjutumsvinyler och små summor, för att sedan helt explodera i början av nittiotalet och ett par år framåt med hysterisk utgivning för oss och hög omsättning på någon eller några miljoner om året. Nuförtiden ligger vi ungefär på runt 300 000 kronor om året.
– Idag pressar vi kanske 300–500 ex. av en vinyl-LP. Det är tyvärr så att en stor del av den gamla katalogen fortfarande är det som streamas mest och det är svårt att få ordentlig fart på nyare grejer. Å andra sidan har tanken alltid varit att banden hjälper varandra, så efter att royaltys är betalda – vi delar 50/50 med banden – så går resten av pengarna till nya utgivningar, om än i långsammare takt än förut.
Arbetar ni även på musikförlagssidan?
– Nej.
Vilka musikmässor och branschkonferenser har ni varit med på och hur ser ni på resultaten och utfallen av dessa?
– Vi har alltid varit rätt så mycket vid sidan om hela branschen, känns det som. Ingen av oss är särskilt bra på mingel och kontaktskapande så mässbiten och branschmöten har aldrig varit vår grej. Vilket säkert tyvärr varit lite negativt för banden.
Får ni ut musiken på ett bra sätt, tycker du? Vad skulle eventuellt kunna fungera bättre?
– Jodå. Den kommer ut. Men det är väl vi själva som skulle kunna jobba mer med att snacka in oss här och där, men som sagt var så är vi inte riktigt så… och någonstans vill man ju ändå tro att tidningar och olika radiostationer lyssnar på musiken och skriver och spelar om de tycker att det svänger och inte för att de blivit nertjatade.
Svårigheter som indie?
– Det blir dyrt att göra saker i liten skala. Små upplagor ger dyra styckpriser. Men vi slipper ju hela kostnaden för vinstuttag och lön så det fungerar bra ändå.
Fördelar som indie?
– När man som vi har det som hobby så vill man inte kompromissa med saker. Som vi jobbar fattar vi alla beslut själva och i stort alltid tillsammans. Om något inte skulle kännas bra för någon av oss så skippar vi det direkt. Det är en styrka när man inte är beroende av vinst.
Vi har under alla år bara tagit emot kulturbidrag på en enda release, så man kan verkligen säga att vi varit oberoende på alla vis.
Hur ser ni rent allmänt på läget i Musiksverige just nu?
– Tycker att det är bra! Det finns massor av små bolag som ger ut massor av kul musik i alla möjliga stilar. Digitaliseringen har onekligen öppnat oändligt med möjligheter, men man kan sakna de fysiska produkterna. Det finns också många spelställen även om några är på väg att få stänga.
Vilka förväntningar och förhoppningar har ni på samarbetet inom SOM?
– Vi har varit dåliga på att engagera oss där och har inga direkta förväntningar eller förhoppningar, men det är alltid kul att läsa protokollen och bli lite glad i det stora engagemanget som de lägger ner. De hjälper verkligen till och lyfter fram saker och visar vad som finns och vad som kan göras. Men sen i slutändan så pysslar vi ändå mest på i vårt eget lilla hörn…
Claes Olson
BEAT BUTCHERS
Kontakt:
Jojo Näslund och Mårten Tolander
Artister och band i katalogen:
Roger Karlsson – Gamla Pengar – 23 Till – Le Muhr – Coca Carola – Fabriken – Radioaktiva Räker – Köttgrottorna – Tuk Tuk Rally
Beat Butchers @ Spotify
https://open.spotify.com/playlist/7aH958cUjDEc8yHWnMpe6M?si=8P5_TVotSKCjn50LlswaJQ
https://www.facebook.com/BeatButchers/
