En ensam pianostämma, utan brådska, som om någon bearbetar en känsla de inte riktigt kan sätta ord på. Här avslutar David Elfström Lilja sin serie om fjorton stycken, och återhållsamheten säger mer än ett tydligt avslut skulle göra.
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.
